Löpning och vätskebalans

Den som sysslar med löpning måste vara extra noggrann med vätskeintaget. Detta gäller särskilt de varmaste månaderna på året, då en enda löprunda kan orsaka en hel del förlust av vätska. Dricker man även mycket vatten, måste man se till att saltbalansen inte rubbas för mycket. Den som bälgar i sig rent kranvatten, kan riskera att späda ut de mineralerna som naturligt måste finnas i kroppen. Under stora löpartävlingar som Stockholm Marathon, serverar man vanligen saltgurka och drycker med tillsatta elektrolyter. Sådana drycker har alltså tillsatta mineraler som ska hålla balansen på en jämn nivå i kroppen.

Vätska för de riktigt långa distanserna

Den som joggar en kortare runda, behöver dock inte oroa sig särskilt mycket för allt för stora vätskeförluster. Beroende på temperaturen man springer i, kan man utan problem en vanlig svensk sommardag springa upp emot en timma utan att behöva ta med sig vatten på rundan. Är det frågan om extrem hetta, bör man dock alltid ha ett vätskebälte med sig. Det finns brustabletter, som tillför elektrolyter, vilket kan vara bra om man springer väldigt långt. Man får även tänka på att andra saker kan verka vätskedrivande. Ett exempel är alkohol, som kan rubba vätskebalansen ordentligt. Om detta är ett återkommande problem kanske man behöver behandling för ett alkoholproblem eller tänka över sitt alkoholintag överlag.

Vätskebälten

Det finns en mängd olika sätt att få med sig vätska på löpturen. Det billigaste och enklaste är att fylle en tom halvliter petflaska, med kranvatten och hålla i handen. Vid längre turer bör man ha ett midjebälte, där man har en flaska på ryggen, gärna med tillsatta elektrolyter. För de riktigt långa distanserna, kan en vätskeryggsäck vara ett bra alternativ. Man dricker då genom en slang som är fäst på bröstet.